TRASIG.
jag är förstörd.
jag har gett upp. min kropp ger upp mer och mer för varje dag.
jag orkar inte med mig själv längre. sabbar allt, jämt.
jag går i tusen bitar. försvinner mer och mer. stänger in mig.
jag förlorar en efter en, som vanligt. bara för att jag är så jävla självisk.
jag har kämpat i för många år nu. kämpat mig upp till toppen men sedan sjunkit tillbaka till botten på 1 sek.
jag vet inte vart jag ska ta vägen riktigt. känner mig inte riktigt hemma någonstans. oönskad.
"jag springer ut i skogen, med tårar fulla ansiktet. vet inte vart jag ska eller vart jag är. jag är vilse. känner mig iaktagen, får panik. springer ännu längre. gråter och gråter. paniken stiger. jag försöker fly, men kommer ingenstans. jag springer i cirklar. försöker fly från mina egna tankar och tårar. försöker springa ifrån allt som jag varit med om. men det går inte. allt är kvar.
och det kommer det mest troligt alltid vara, man kan inte fly från livet och allt som hänt. man kan inte bara blunda och sedan tro att allt har löst sig. det fungerar inte. man får bara vänta och hoppas på att det blir bättre. att man till slut kanske får det där livet man alltid drömt om till slut."
Kommentarer
Postat av: Matilda
Känner likadant... Har ingen ork, ingen vilja. Allt är borta...
Postat av: Du förstår vem!
Saknar dig Linda fast jag vet att du inte känner detsamma!
Postat av: amandis
Lillagumman.. <3
Trackback
