Ångesten brinner, den växer och den kväver mig. Vad ska man göra när man inte orkar mer? När bägaren liksom runnit över. Jag vet inte längre. Jag vet inte hur jag ska bete mig, vad jag ska göra, vad jag ska säga och inte säga. Allt känns bara som en enda stor soppa just nu. En ond cirkel som man inte kan ta sig ur. 
Vad jag än säger, hur jag än förklarar så går det liksom inte fram. Är det jag som är helt körd i huvudet eller vad sitter det i? Jag fattar fan inte. Har så mycket tankar och åsikter inom mig som vill komma ut, men jag kan inte släppa ut dom. Det går ändå inte fram, så vad är det för mening? Jag får ändå bara skit, då allt vänds emot mig tillslut varenda gång.
Jag är påväg ner igen, och jag ser fan inte ljuset längre. Känner mig tom, kanske som en zombie. Orkar inte resa mig upp, orkar inte göra någonting. Jag vill helst bara ligga här. Låta blicken fastna. Reagerar knappt då någon pratar med mig. Känner mig mer död än levande.

Allt var så jävla bra, jag var lyckligare än någonsin. Men det här, situationen som händer nu, den tar kol på mig. Jag orkar bara inte. Varför ska jag alltid hamna i den här jävla skiten? Vad gör jag för fel? Jag duger inte helt enkelt. Aldrig gjort och kommer aldrig göra. För jag är en människa, som gör fel hela tiden. Vad jag än gör. 

så jäkla glad nu faktiskt. har bra kompisar, och en underbar pojkvän. fyller snart 17 också. och min ponny är bäst, vi ska till vännes och tävla i helgen. 

för övrigt så börjar skolan snart, de är lite segt. men ändå rätt kul. saknar klassen osv. tänker faktiskt sattsa på skolan det här året, har struntat i allt för länge nu. och det är det dummaste man kan göra. från och med 7an ungefär så sket jag i skolan totalt nästan. har gått sommarskola i 3 år. man ångrar sig så himla mkt nu efteråt. tänker hur lätt det hade varit om man bara hade kämpat på.