"It's crazy how we don't even talk, and i still think of you in every single place that i walk. In my home, in my city i guess you left a mark. Aint it funny how you miss the brightest times when it's dark. But, the love of my life is turning in to anonymous so now your'e a stranger that i don't wanna miss. A stranger where all of my clothes, laundry, dresses been. I should throw them out, i should just forget it. The past can only hurt you if you let it. But i let it, cause it's still about you. Life is fucking crazy but it's crazyer without you."
Hur ska jag börja? Jag tänker inte kasta skit. För jag vet att det vi hade var så sjukt mycket bättre än så. Vi var lyckliga tillsammans, för det mesta. Jag vet även att hon fick mig till en mycket bättre och ärligare människa. Jag insåg mina svagheter, jag accepterade min depperition, jag accepterade mitt alkoholproblem. Jag blev starkare. Jag delade även en av dom bästa perioder i mitt liv tillsammans med henne. Hon fick lära känna en del av mig som ingen annan sett, en del jag inte visat för någon annan förut. Jag kände känslor jag aldrig trodde jag skulle känna. En kärlek jag inte trodde var möjlig. Jag såg en ljus framtid för första gången i mitt liv.
Nu är det annorlunda, men jag klandrar ingen. Vi hade en underbar tid tillsammans, en tid jag inte vill glömma. En tid jag hoppas på att kunna se tillbaka till utan att få tårar i ögonen varje gång inom en framtid. Jag ångrar ingenting. Allting händer av en anledning.
Sen det jobbigaste just nu är att jag förlorade inte bara min flickvän, fästmö osv. Utan jag förlorade även en bästavän. En person som fanns där för mig när jag låg och skrek av ångest på nätterna. En person som såg på mig så fort någonting var fel. En person som jag hade så sjukt roligt med.
Hur glömmer man någon sådan? Det går inte. Jag kommer aldrig glömma henne. Aldrig någonsin. Jag kommer alltid älska henne. Vad som än händer så har vi underbara minnen tillsammans.
Jag vet inte ens varför jag skriver det här. Antagligen så behöver jag väl bara ett avslut liksom, få ut allting. Jag måste avsluta det här kapitlet och börja på nästa. Dock så kommer jag inte ens få med hälften av det jag vill få sagt här då jag har total black out just nu.
Fyfan vad jag bröt ihop när jag laddade upp dom här bilderna nu. Men samtidigt så vill jag inte undvika det vi haft, jag vill klara av det. Jag vill kunna titta tillbaka med ett leende. För Kim är en stor del av mitt liv, det kommer hon alltid att vara. Det går inte att ändra på, hur mycket jag än vill.
Jag vill bara avsluta med att säga tack, tack för allt. Tack för tiden vi hade tillsammans. Och jag hoppas för allt i världen att du får ett underbart liv. För nu måste jag släppa dig, en gång för alla. Jag måste vända blad. Jag kan inte fortsätta checka in på din blogg för att se om du mår bra. Det går inte längre.
Så tack för allt vi hade och för att du fick mig att bli en bättre människa.
jag vill bara gråta, skrika ut allt jag känner. men jag kan inte. jag vill släppa alla dåliga tankar, leva livet. men det går inte, det är omöjligt. vad gör man när man har nått botten? när man inte tar sig upp längre? jag är vilsen.
otroligt glad över att vi började prata. du förstår mig och stöttar mig verkligen! du finns för mig hela tiden, och det gör jag för dig med, det vet du. ♥
just nu sitter jag på en pall i stallet. ser min häst framför mig. hon står och lyssnar efter något. men jag vet inte vad. jag hör vattnet smattra på taket. nu nosade vickan (min häst) på datorn och undrade vad jag gjorde. stay with me - ironik spelas på spotify. jag tänker på allting som hänt senaste tiden. på moster, som "blev mördad med grovt våld" men det visade sig att det var en olycka. på danne som gick bort. på alla vänner som jag tappat kontakten med. på att sundsvall är en väldigt grå och dyster stad just nu. alla andra unga människor som gått bort senaste åren. mina tankar snurrar i huvudet hela dagarna, och nätterna. jag är stressad över allt jag har kvar i skolan sedan i fjol som jag måste fixa. nu puttade vickan på datorn och ville ha uppmärksamhet. jag kom också på förut idag att jag och rasmus har varit tillsammans i ett halv år imorgon. tiden går fort. en annan tanke som jag haft i flera år, är att livet är orättvist. och det visar sig stämma mer och mer varje år. och jag försöker prata med folk om hur jag mår och känner. men det går inte. allt stannar i huvudet. jag får inte fram rätt ord. käns som att ingen förstår mig. på skolan, tar jag fram fejk smilet och försöker vara glad. vill inte att folk ska se mig ledsen. men om jag ska vara helt ärlig så är jag trasig. förstörd. jag är inte mig själv längre. tappade bort mig för längesen. jag är inte den där glada, sociala tjejen som alltid ser framåt längre. nej. jag är ofokuserad. drömmer mig in i min egen lilla värld. ser ingenting positivt och stänger ut mina vänner. tar mig aldrig tid till att vara med dom längre. hur mycket jag än vill. men jag antar att det är för att jag måste ta lite tid till att hitta mig själv igen. vill inte få andra att vara ledsen och orolig för att jag är det. och nu tog det stopp i mitt lilla huvud. nu vill inte mina tankar dela med sig längre. tyvärr.
så jäkla glad nu faktiskt. har bra kompisar, och en underbar pojkvän. fyller snart 17 också. och min ponny är bäst, vi ska till vännes och tävla i helgen.
för övrigt så börjar skolan snart, de är lite segt. men ändå rätt kul. saknar klassen osv. tänker faktiskt sattsa på skolan det här året, har struntat i allt för länge nu. och det är det dummaste man kan göra. från och med 7an ungefär så sket jag i skolan totalt nästan. har gått sommarskola i 3 år. man ångrar sig så himla mkt nu efteråt. tänker hur lätt det hade varit om man bara hade kämpat på.
sitter hemma och saknar min älskling som åkt neråt i landet. vill bara krama om honom. kan knappt sova utan att han ligger breve mig. just nu skulle jag kunna göra nästan vad som helst för att få krama och pussa på honom!
DET KÄNS SÅ SKÖNT I HJÄRTAT NÄR MIDSOMMARNATTEN LER
har inte haft tid att blogga nånting. har varit sjuk och vare ute i skogen hos pappa där jag inte har nå internet. ikväll ska iaf jag och några kompisar o killen min iväg och grilla o tälta osv på alnö. hoppas på en rolig kväll!
nu är jag hemma hos mathilda med några kompisar. vi ska va här ett tag och sedan sticka ner på gatufesten, går dagen var skitkul! kommer inte uppdatera så bra tills på sönda, men de förstår ni nog!
nu sitter jag och chillar i köket. ska snart ta mig en dusch och sedan fixa mig o röra mig mot stan. ska möta upp farmor vid 3 tiden, sen upp till mathilda. mot kvällen drar vi ner på GF, kommer bli kung! men nu dör min dator snart, så skriver nånting sen, kanske. om jag har tid!
har nyss vare ute med sanna, vi va nere på campingen och satt vid klipporna. efter ett tag kom danne, emil och simon och umgick lite också. ba pratade och njöt av kvälls solen!
ikväll blir det en tidig kväll. tänkte fixa stallet för förmiddan, för sedan blire troligtvis gatufesten som drar igång här i sundsvall! typ årets höjdpunkt för oss sundsvallsbor. så jag hoppas på att det blir jävligt kul i år. kommer massa bra artister också!
verkar som att det blir en rasmus lös vecka den här veckan, inte helt okej... menmen, har ju stallet och GF hela veckan så det blir ingen tid över. får klara mig!
gamla bilder för att jag sitter vid rasmus dator och tar ifrån fb...hehe.
sitter iaf hemma nu och ska snart äta middag. ikväll vet jag som sagt inte vad som händer. verkar som att jag bara blir hemma ensam. eller, ändrade planer! sanna skrev precis att hon kommer hit en stund efter att hon varit på stan, för hon åker utomlands imorn, jävla lyxgris... kommer sakna ihjäl henne!
skit sliten på bilden, den är från i fredags då vi åkte båten medvind, vi kom direkt ifrån stallet, hade varit där hela dan haha!
